Inget kommer, inget går

Har ni nånsin funderat på hur alla matriella saker känns så överflödiga? Så igentligen oviktiga. Varför i hela världen måste folk köpa så sjukligt mycket saker? Jag är uppvuxen med tonvis av helt användbara begagnade kläder och saker, och handlar faktiskt gärna på myrorna eller på brödet och fiskarna. Det har jag gjort tillsammans med morsan sen långt innan det gått och blivit hippt. Ja självklart har jag tjatat till mig en heldel hmkläder och stadiumdojjor, men inte mycket mer än så. Det har nog helt enkelt lett till en sinnesställning som gör mig lycklig för det lilla jag har. Och att jag faktiskt drömmer om att få bo i en bungalow och leva i flipflop resten av mitt liv. Kanske måla tavlor eller koka kaffe åt turister på en liten strand. Typ äga 7 saker och leva på bananer, räkor och ris.
Men eftersom jag är en otroligt känslosam människa måste jag såklart ha med mig alla jag älskar till det här landet där solen alltid skiner och havet alltid brusar. För gud vad skulle jag göra utan dem? Det är ju dom som är viktiga!! Inte om jag har senaste nya köket eller designerprylar upp till örona!