Igelkottens elegans

För bara några dagar sedan checkade vi ut från ett hotell, och precis när vi skulle lämna fick jag syn på en liten hylla med typ 30 böcker i. Det var några svenska och kostade 12 kr st. Titta snabbt igenom sortimentet på 5 böcker och beslöt snabbt för att ta Igelkottens elegans. Hallelulja vilket omen det känns nu i efterhand, att jag bara fick syn på den där lilla hyllan. Och kände att ja behövde en bok de sista dagarna. Jag orkar inte gå in på någon handlig då jag känner mig trött just nu, plus att jag aldrig varit någon bra bokrecencent. Ska öva på det någon annan dag.
I varje fall är det den mest fantastiska jag läst. Så jag rekommenderar alla att läsa den. Har redan lånat ut den till mamma och när jag introducerade den för min brorsdotter hade hon hört talas om den, och att det faktiskt finns en film av boken. Hennes gymnasielärare hade pratat om den inför klassen och tänkte kanske visa den någon dag. Film kan vara lika vackert som att läsa böcker ibland. Men ENDÅ kan inte film ge lika mycket för hjärnan eftersom det blir så o-obegränsat. Enligt mig.

Jadå, så det är härligt. Annars känner jag redan för att STÄNGA AV.
Jag saknar innerligt mycket att vara utan mobil, dator, tv, tidningar, och allt som man måste vara uppkopplad och uppdaterad om.
ENDÅ har jag sån inspiration kvar efter resan och måste vara klychig nog att liva upp här i en blogg (hat-ord).

Jag älskar allt som har med klyschor att göra. Varför vet jag inte, men det KAN ha och göra med att jag har sådana grova fördommar. Och som på toppen av isberget så är ironi kopplat med klyschor ennu härligare.

Inom mig provocerar och manipulerar jag ständigt. Framförallt mig själv, nödvändigtvis inte andra, hoppas jag. Och nej, fördommar har jag såklart inte många, försöker ialf hålla dom borta så mycket som möjligt som dom allra flesta vettiga människor.
Samtidigt som mitt ego är ganska stort och då blir det lite som schizofreni tycker jag. Just därför är jag mycket "i mig själv", tycker om att bara vara tyst och ensam och i mina egna tankar, låta timmar gå i streck och jag är bara med mig själv. Precis som Paloma. Absolut inte så intelligent som den karaktären. Men en enstöring.

Gått och blivit djup

Ska inte älta min stora kärlek till '6 veckor i Thailand, med min käraste, våra ryggsäckar, och alltid ett nytt oupptäckt mål.' Fast jo då, det ska jag med bilder, fantastiska platser och händelser i små stycken, etc.
Sen ska jag inte försöka trampa alla på tårna med hur olycklig jag är att vara hemma. Hemma är här i Västerås. Någonstans här har jag alla dom jag älskar och beundrar. Fast jo då, det ska jag göra lite allt för ofta, tills jag har ett nytt mål eller resa framför mig.

Men först har jag plikt och ansvar stirrandes på mig. Mycket riktigt måste vi alla kamma hem levnads brödet. Inget kommer gratis så mitt nya liv ligger nu framför mig. Vilket faktiskt är helt underbart trots omständigheterna att tvingas tappa all inspiration bara genom att nudda svensk mark med flygplanens hjul.

Men då minns jag varför jag är en stolt och fattig indian (läs:svensk) en obetydlig liten svenska som bara gick fel av själva stressen, rakt fram till Bussines class check-in på Bangkok flygplats, men andan i halsen stod jag alltså helt fullkomligt fel med min plyschdress, flipflop och tygväska för 35 kr.
Jag blev alltså ivägskickad av min resenär som plötsligt kom på att det bara är 10 minuter till nästa check-in. Så han stod kvar och väntade på väskorna, jag sprang några våningar upp för att försöka "hålla tiden för oss". Den kvinnliga thailändaren upplyste mig att dom inte alls stängde fören om 45 minuter.
Vilken tur, så hon fick ta om handa våra biljetter och syna vår pass. En ytterligare 10 minuter kommer han springande, som mycket riktigt kommit ihåg att vi inte alls behöver stressa. Nåja, väskorna är funna och vi går fram tillsammans till den vänliga thailändaren som inte alls verkar besvärad av att vi gått i fel kö.
Men precis knappt 2 meter står en annan resenär hängandes bekvämt och synar oss lite försiktigt, och beklagar om regnet som förstört hans semester (läs:nuläget 20 försvunna människor och säkert hundratals med hem under vatten)
DÅ som en underbar oskyldig liten groda hoppar ur min resenärs mun till kvinnan bakom disken: -"Are there any bussines class seats avalible?!"
Kvinnan hinner inte svara utan det enda som hörs är en högljud fnys höger om oss, samt ett bestört skakande på huvudet. Då vi alla vänder på huvudet, inser han sig påkommen och ändrar genast en aning på sitt sätt och lite charmigt trycker ur sig -"man kan ju försöka iallafall!" Inget svar hörs från vår sida. Bara min mordblick säger allt.
När vi entrar planet visar två skyltar, en vänstersväng mot First class, och en högersväng, just dit vi ska - höger. När vi går till våra platser allra allra längst bak, drömmer vi om att ha tagit vänstersvängen. Inte för att sätta oss bekvämt i en ligg fåtölj, utan att traska in svin-packade bland de heliga och möjligen välta ett glas champagne över den mannen jag nyss gav min ökända mordblick. Och självklart i all förvirring fråga alla, grovt sluddrande att vi letar efter platserna allra allra längst bak i planet precis brevid toaletterna. Jag och min resenär har en hemlighet. Precis vid toaletterna där ingen vill boka sina plaster just pga av toaletterna, där har vi flera tomma säten att vräka ut oss på. Och fisa kan man utan att någon överhuvudtaget mäker det. Helt lysande.