Idag är en ny dag.

Jag rensade lite igår och hittade en blond hårfärg i badrummet, den ska jag smälla i. Men först ska jag gå och sola. Lite feelgood tror jag bestämt idag. Varför är det så svårt att ta sig i kragen och gå dit? Nu har jag haft ett uppehåll men saker och ting har också varit som en bergochdalbana känslomässigt. Det sägs att kärleken övervinner allt, men det kan bara inte stämma har jag insett. Saker händer av en anledning, och vi har inte tagit ansvar över vårat välmående. Jag vet också att konsten att verkligen LYSSNA inte existerar bland människorna. Vi har lärt oss att tala för oss själva, men inte att lyssna på andra. Hur mycket man än älskar så har det ingen betydelse i praktiken. Du har valt att inte stanna och valt att inte veta. Nu tar våran resa slut och det gör ont. Men med det får jag också sätta punkt. Jag kommer alltid att undra men jag kommer också att leva. Så ser verkligheten ut mina vänner. Lev i nuet. Även om det smärtar.

Vissa dagar känns ändlösa och hopplösa.