Ett sista,

litet hopp. Jag ska ta en macka med leverpastej och smörgåsgurka. Berätta för människan jag älskar att jag älskar honom och sedan gå till sängs. Jag vill nog också bara säga att, om jag tog lätt på det här, skulle du se mig lugn och sansad. Nu är faktum att jag är totalt känslomässigt utmattad.
En sån mardröm, men vad kan man göra? Inget, bara låten tiden gå och låta den läka såren.

Jag vill numera kämpa för en positiv energi, i mig själv i alla lägen och i alla människor som jag har omkring mig. Se det vita ljuset och omge digsjälv med det. Uteslut mörkret och låt livet levas.